1966
När tutan styrde byn och trucken förändrade arbetet
Den sista stora tillbyggnaden av fabriken var nu genomförd och omfattade cirka 400 kvadratmeter golvyta i två plan. Utbyggnaden knöts helt till den mekaniska avdelningen, medan lackeringsavdelningen fick sina lokaler på övervåningen. Det var ett viktigt steg i moderniseringen av produktionen och skapade både bättre arbetsflöden och större kapacitet.
Den välkända fabrikstutan hördes över hela byn. Den styrdes av en klocka som öppnade en magnetventil så att tryckluft strömmade igenom – och det karakteristiska tjutet ljöd. Tutan markerade arbetsdagens början och slut, liksom tiderna för frukost och lunch. Många i byn rättade sina klockor efter den, och även andra företag lyssnade in signalerna och höll samma arbetstider. Tutan blev på så sätt en självklar del av vardagsrytmen i Hjärnarp.
Samma period införskaffades den första trucken. Det var till en början en ren utetruck, eftersom det var för trångt och för låg takhöjd för att använda den inomhus. Trucken klarade fem ton och kunde lyfta upp till fem meters höjd. Den köptes från Lidhult och kördes hela vägen till Hjärnarp. Chauffören hade klätt sig ordentligt inför färden, med pälsmössa, lovikavantar och motorcykelglasögon - en syn som många lade på minnet.
Med den nya trucken kunde virket nu lyftas direkt upp till tredje våningen och placeras på en nykonstruerad transportvagn som gick på räls in i torken. Hanteringen av virkespaket blev betydligt smidigare, och effektiviteten ökade markant. Detta gjorde det också möjligt att köpa in större partier virke, vilket ledde till beslutet att uppföra en särskild virkeslada för lagring.
Det var ännu ett steg i företagets utveckling - från hantverksmässig drift till en allt mer rationell och modern produktion.
Uppe på hos ”skomagaren”
Här var det alltid roligt att kika in. Folke Skomakare sysslade givetvis inte med skor. Han jobbade på tredje våningen i fabriken. Här klädde och stoppade man plintar och bockar. Renhår som stoppades i gymnastikmattorna kardades här i en kardmaskin och man sydde lodlinor. Det var ett vackert handarbete/sömnad som gjordes nedtill på lodlinan och ca 10 cm upp, för att den inte skulle trassla upp sig. Det var så kul att se hur snabbt han hanterade nålen och tråden, här gick det verkligen undan. Man sydde men en specialnål som var ca 10 cm lång och böjd i spetsen. Först sydde han ett fodral i kanvas och som stoppades med renhår. Mattorna gjordes i längd 2,5 meter och 3 meter. När mattan var färdigstoppad lades den på ett stort bord, ”packades ” till så den blev lika tjock jämt över. Sedan skulle den ”knappslås”, men istället för knappar togs små runda skinnlappar med 2 hål i. Folke skomakare tog fram en 12 cm lång stoppnål och reptråd. En annan anställd kröp under bordet. De små skinnlapparna skulle finnas en på översidan och en på undersidan. Nålen kom igenom uppifrån. "Medhjälparen" tog emot den och stack igenom den så Folke sen kunde göra en knut på ovansidan. Det såldes även långmattor men dessa köptes in från ett företag i Kävlinge som hette Strands AB, som senare blev ett dotterbolag.
"Folke skomagare" som egentligen heter Folke Olofsson
Axel Berg von Linde som uppmanade Fritiof att starta företaget 1926
När företaget fyllde 40 - en kväll att minnas
Jubileer har alltid varit något alldeles extra – och 1966 års 40-årsjubileum blev verkligen en fest att minnas.
Firandet hölls i Idrottsparken i Grevie och samlade omkring 160 inbjudna gäster. Bland deltagarna fanns bland annat företagets gymnastikkonsult och “upphovsman” Axel Berg von Linde, liksom representanter från kommun, kyrka och skolväsen.
Som uppskattning till personalen delades hela 40 000 kronor ut – varje anställd fick 100 kronor för varje anställningsår, en generös gest som väckte stor glädje.
Underhållningen stod de TV-kända komikakrobaterna Veteranerna för, nyss hemkomna från en världsturné. De bjöd på en show som parodierade gymnastikuppvisningar, där de bland annat använde en plint – ett redskap med rötter hos Pehr Henrik Ling, gymnastikens fader i Sverige.
Just jubileumsåret 1966 uppgick omsättningen till 2,7 miljoner kronor – ett tydligt tecken på företagets starka utveckling.
Kvällen bjöd även på en gissningstävling: hur många plintar tillverkades under 1965? Det rätta svaret var 274 stycken. Närmast kom Ebbe Andersson med sin gissning på 272, vilket belönades med ett presentkort på 100 kronor hos Arons ICA-butik i Hjärnarp.
Det blev en kväll fylld av gemenskap, skratt och stolthet – ett värdigt firande av 40 år av hårt arbete och framgång.
Detta hände i
Sverige år 1966
Stabilitet, framtidstro och begynnande förändring
1966 var ett starkt år för svensk industri. Efterkrigstidens expansion fortsatte, och många företag befann sig mitt i en period av tillväxt, nyanställningar och investeringar. TV hade blivit vardag i de flesta hem (färg-TV var dock ännu inte standard). Bilägandet ökade snabbt och semesterresor blev allt vanligare.