1937
Flytten från gården - starten på något större
Med tiden började det bli allt trängre i verkstaden hemma på gården. Elverket räckte inte längre till för den växande verksamheten, och avståndet till byn blev alltmer opraktiskt - både för transporter och kontakter. Det stod klart att något behövde förändras.
En kväll, när Fritiof var nere i byn för att titta till bygget av ett av döttrarnas hus, stannade han upp. Han blev stående länge och såg ut över bäcken och ängen som bredde ut sig i kvällssolen. Landskapet låg öppet och inbjudande, och i det stilla ögonblicket tog en tanke form. Han lär ha sagt för sig själv att just här skulle både ett bostadshus och en fabrik kunna ligga alldeles utmärkt.
Redan nästa dag gick han till bonden Elof Ivarsson och köpte marken.
Bygget kom i gång 1937, och arbetet inleddes med villan. Huset placerades på en generöst tilltagen tomt, med gott om utrymme runtomkring. För att tillgodose Esthers stora trädgårdsintresse - och för att få professionella råd och inspiration - anlitades en trädgårdsarkitekt från Båstad. Tillsammans planerade de rabatter, gångar och planteringar, så att trädgården skulle bli både vacker och funktionell.
Det var början på ett nytt kapitel för familjen. Flytten innebar inte bara bättre arbetsförhållanden och större möjligheter för företaget, utan också ett nytt hem - format med framtiden i sikte och med omsorg om både arbete och vardagsliv.
Samarbetet med Svenska Gymnastikförbundet var mycket gott, och Fritiof såg till att relationen vårdades omsorgsfullt. Varje sommar, när ett stort antal gymnastikdirektörer från hela landet samlades i Båstad för kurs och fortbildning, ordnade han så att deltagarna fick en hel dag avsatt för studiebesök på fabriken.
Besökarna vandrade runt i lokalerna, studerade tillverkningen och lät sig omslutas av den karakteristiska doften av färskt virke och schellack - en doft som för många kom att bli starkt förknippad med platsen. Fritiof berättade engagerat om arbetet, materialen och hantverket bakom varje redskap, och gästerna fick en inblick i både produktionen och familjeföretagets vardag.
Efter rundvandringen fortsatte sällskapet till fots genom Esthers omsorgsfullt anlagda trädgård. Där skapade bäckens stilla porlande, dammen med sina guldfiskar och de praktfulla rododendronbuskarna en rofylld och nästan högtidlig stämning.
Studiebesöket avslutades med kafferep inne i villan. I det stora rummet, med sitt härligt knarrande parkettgolv, stod långbord dukade med sju sorters kakor och äkta skånsk spettekaka. I köket bryggde svärdöttrarna litervis med kaffe, och stämningen var varm och gemytlig. Samtalen flödade, skratt hördes från alla håll och många dröjde sig kvar lite extra.
Som tack för en minnesvärd och uppskattad dag brukade gästerna samlas ute på gräsmattan. Där, omgivna av grönska och sommarkvällens stillhet, sjöng de gemensamt:
”Här är gudagott att vara.”
Nya funkisvillan
Forden som Esther körde ner till byn...
Esther hade länge och enträget försökt övertala Fritiof att hon, innan de lämnade gården för gott, åtminstone ville få med sig några av sina perenna växter och buskar. Hon hade lagt ner otaliga timmar på trädgården genom åren, och tanken på att bara lämna allt bakom sig kändes tung. Men Fritiof hade fullt upp med bygget och företagets alla bestyr – och hade varken tid eller tålamod för blomrabatter just då.
Så en av de allra sista dagarna på gården, när Fritiof var nere på bygget och bilen stod kvar hemma, tog Esther saken i egna händer.
Hon gick ut i trädgården, kavlade upp ärmarna och började gräva.
Upp kom favoritplantor, buskar och rotklumpar – sådant hon absolut inte kunde tänka sig att överge. Allt bars sedan till bilen och lastades in, tills bakluckan var så full att den knappt gick att stänga.
Problemet var bara ett: Esther hade aldrig kört bil. Inte ens provat. Möjligen hade hon snappat upp ungefär hur det gick till under sina turer bredvid Fritiof.
Men beslutsam var hon.
Med ett segervisst leende satte hon sig bakom ratten och gav sig i väg – ensam, försiktigt rullande de fyra kilometrarna genom byn till den nya villan. Det måste ha varit en syn som sent glömdes: en brun Ford som sakta tog sig fram längs vägen, med bakluckan full av blommor och jord, och en ytterst koncentrerad kvinna bakom ratten.
I byn pratades det länge om strapatsen. På den tiden var bilar fortfarande ovanliga, och att dessutom se en kvinna köra var något som verkligen väckte uppmärksamhet. De som mötte ekipaget lär ha stannat upp och stirrat, och ryktet spred sig snabbt från granne till granne.
Efter den färden sägs det att Esther aldrig mer körde bil.
Och Fritiof?
Han lär inte ha varit särskilt imponerad av just den sortens företagsamhet – även om blommorna fick sin plats i den nya trädgården, och Esther ännu en gång hade visat prov på både envishet och handlingskraft.
Detta hände i
Sverige år 1937
Välfärdssamhället och SAAB
Sverige var mitt i uppbyggnaden av välfärdssamhället under statsminister Per Albin Hansson. Samma år grundades Saab AB, först för att stärka försvaret via flygplansproduktion - ett viktigt steg för svensk industri. Samtidigt var omvärlden orolig och Europa närmade sig krig, vilket gjorde att Sverige började tänka mer på beredskap, trots neutralitet.