1934
Från häst och vagn till egen lastbil
Fram till 1934 sköttes de flesta närtransporter fortfarande med häst och vagn. Leveranser som skulle längre bort kördes till järnvägsstationen i Förslöv, där godset lastades vidare med tåg. Om mottagaren låg på en ort utan järnvägsförbindelse fick man hyra både lastbil och chaufför från grannbyn Ryet - en både omständig och kostsam lösning.
Fritiof insåg snart att detta inte var hållbart i längden. Verksamheten växte, leveranserna blev fler, och behovet av smidigare transporter allt tydligare. Beslutet fattades därför att investera i en egen lastbil. Samtidigt köptes även en personbil – en Ford - som snabbt blev ett ovärderligt hjälpmedel i vardagen.
Bilen kom särskilt väl till pass när Fritiof och Esther reste runt för att ta mått i gymnastiksalar runt om i landet. Resorna blev inte bara arbetsuppdrag utan också små utflykter, där de tillsammans planerade, diskuterade lösningar och delade vardagens både bekymmer och glädjeämnen.
Fritiof och Esther var dessutom utpräglade sällskapsmänniskor. Hemmet fylldes ofta av grannar och vänner i tidens anda av nabogille och spontana sammankomster. När det var fest tog Fritiof fram fiolen och spelade - han var en skicklig fiolist, ända tills en olycka i verkstaden, där två fingrar skadades i en kuttersåg, satte stopp för musicerandet.
Men musiken försvann aldrig helt ur huset. Döttrarna sjöng och spelade piano, och tillsammans skapade de en varm och livlig stämning. Skratt, sång och samtal blandades långt in på kvällarna, och det var lätt att förstå varför hemmet blev en naturlig samlingspunkt i bygden.
Det var ett liv där arbete och gemenskap gick hand i hand - där företagsamhet mötte musik, och där vardagens slit ofta avslutades med toner från piano och sång runt familjens stora bord.
Rosi, Folke, Gulli, Nils, Helmer, Ernst, Fritiof och Esther
Rantzows blev tidigt kända för den höga kvaliteten på sina gymnastikredskap, ett rykte som i hög grad vilade på Fritiofs kompromisslösa inställning till material och hantverk. Han var särskilt noggrann med urvalet av trävirke och kunde lägga lång tid på att välja ut rätt plankor - raka, täta i fibrerna och helt fria från defekter. För honom var råvaran grunden till allt.
Ofta betonade han detta för sina söner, Folke och Helge:
”Endast det bästa är gott nog till gymnastikredskap – så vad ni än gör, pojkar, gör det med kvalitet.”
Det var inte tomma ord. Varje färdig produkt skulle hålla högsta standard. Redskapen lämnade verkstaden helt fria från kvistar, med blänkande släta ytor och en finish som vittnade om noggrant arbete i varje moment. Kanter rundades för hand, ytor slipades omsorgsfullt och schellacken lades på i flera lager tills träet fick sitt karakteristiska djup och sin lyster.
Det gedigna hantverket syntes i minsta detalj – från stabila fogar till perfekt balanserade konstruktioner. För Fritiof handlade det inte bara om att leverera funktionella redskap, utan om att skapa något som skulle hålla i generationer. Kvalitet var ett löfte till kunden, men också en fråga om yrkesheder.
Den inställningen kom att prägla hela verksamheten och fördes vidare till nästa generation - som en självklar del av både arbetet och familjens värderingar.
Detta hände i
Sverige år 1934
Sveriges första kvinnliga riksdagsledamöter
År 1934 blev historiskt därför att kvinnor valdes som ledamöter till Sveriges riksdag för första gången efter den fulla rösträtten. Detta betydde att kvinnor inte bara hade rätt att rösta – de fick också börja påverka politiken direkt som folkvalda.