Hemma på gården utanför snickeriet, med drängar, snickare och familj
1931
Ett växande företag - ett fullt hushåll
Under 1930-talet fick den frivilliga gymnastiken verklig medvind. Intresset växte snabbt runt om i landet, samtidigt som skolans gymnastikundervisning började etableras på allvar. Samarbetet med Skånes Gymnastikförbund fördjupades, och de rekommenderade konsekvent Rantzows när det gällde redskap och inredning.
Efter att en större utställning hade arrangerats i Stockholm började beställningarna strömma in från hela Sverige. Verksamheten växte snabbt, och på gården arbetade nu fem personer: fyra snickare samt en dräng. Sonen Folke hade fyllt 18 år och fick ta i precis lika hårt som de vuxna männen. En av döttrarna, Gulli, stannade hemma för att hjälpa Esther med hushållet och de många sysslor som hörde till ett stort gårdsliv.
En vanlig dag på gården var lång och arbetsam, särskilt för kvinnorna. Dagen började med mjölkning och utfodring av djuren. Redan klockan sju skulle kaffe och havregrynsgröt stå framdukat för elva till tolv personer. Vid halv tio var det frukost igen, och klockan tolv serverades middag med efterrätt – tätt följt av middagsmjölkningen. Klockan tre var det eftermiddagskaffe, och vid sextiden kvällsmat.
Bakning skedde varje vecka, och matbröd gjordes aldrig i små satser. Minst 15 liter degvätska användes åt gången, vilket gav omkring 20 limpor. Om de sista bröden hunnit bli torra fanns ett knep: man kokade upp vatten och höll limporna över ångan – och de blev nästan som nybakade igen.
Arbetet skiftade förstås med årstiderna. Vissa dagar handlade det om att koka potatis och majs till djuren, andra om att gallra betor eller rensa i potatislanden. I köksträdgården skulle det rensas och skördas. Där fanns grönsaker, bönor och ärtor, liksom långa rader av jordgubbar och hallon samt flera fruktträd. Under skördetid fick ingenting gå till spillo – allt togs om hand, sparades eller förädlades.
När våren kom väntade storbyken. Då tvättades vinterns sängkläder, både familjens och de anställdas, som bodde på gården under veckorna. Tvättmaskin – vad var det? Kunde man ens föreställa sig en maskin som skötte tvätten av sig själv? I stället fick vattnet kokas upp, tvätten filas och bykas, och därefter bars lakan och kläder ner till bäcken för att bankas och sköljas rena.
Farmor hann dessutom med en liten linodling, som hon själv beredde och vävde mycket av. Några får fanns också på gården – hon klippte dem själv, kardade ullen, spann garn och färgade det. Och trots allt detta arbete skötte hon trädgårdens blommor som ett riktigt skötebarn.
Det var ett liv präglat av slit, uppfinningsrikedom och sammanhållning – där varje familjemedlem bidrog efter förmåga, och där vardagen bars upp av både arbete och omsorg.
Missade tåg och sena kvällar
Att skicka en gymnastiksalsinredning med tåg var ett omfattande arbete. Först lastades materialet på fabriken, kördes till Förslövs station och lastades vidare på godsvagnar. Före lastbilarnas tid skedde transporterna med häst och vagn. När godset väl nådde sin destination behövde montörerna vara på plats för att lossa redskapen och lasta om dem på hyrbil för den sista sträckan till skolan.
Vid ett tillfälle reste montör Ragnvald med tåg till Boden, dit inredningen redan skickats med godståg. När han kom fram visade det sig att golvet i gymnastiksalen ännu inte var färdiglackat. Han fick vänta i två dagar innan arbetet kunde börja. Därefter jobbade han 48 timmar i sträck för att hinna bli klar – han hade nämligen en tågbiljett vidare mot Stockholm som gällde ett bestämt datum.
Några kollegor befann sig då i Brännkyrkahallen i Botkyrka, dit Ragnvald skulle vidare för att hjälpa till. När han väl var klar i Boden hann han precis lasta sina verktyg på tåget och hade en timme till avgång. Hungrig letade han upp ett matställe – men råkade somna vid bordet och missade tåget.
Resultatet blev att han kom en dag för sent till Brännkyrkahallen. För att ändå hinna färdigt arbetade man till klockan tio på kvällen, och blev precis klara i tid för att kunna köra hem lille julafton.
Så såg vardagen ofta ut – långa resor, sena kvällar och ett starkt ansvar för att jobbet skulle bli klart, oavsett hinder på vägen.
Detta hände i
Sverige år 1931
Ådalskravallerna
År 1931 inträffade de ökända Ådalskravallerna i Ådalen, Västernorrland. Under en konflikt mellan arbetslösa strejkande arbetare och militär öppnade soldater eld mot demonstranter. Fem personer dödades och flera skadades.