1959
Bakom kulisserna - kontoret och vardagen
Berättelse från Gun Bengtsson (barnbarn till Fritiof):
Jag hade precis gått ut yrkesskolans kontorslinje när jag tog över arbetet på kontoret efter min faster Rosie, som just hade gift sig och flyttat från byn. Som mest var det 72 anställda på fabriken, men ändå bara fyra personer som skötte kontorsarbetet.
Farfar Fritiof satt där tillsammans med min pappa Folke och min farbror Helge. Fram till 1960-talet var Folke dock mest ute på montage eller i snickeriet, medan Helge arbetade som verkmästare i smedjan.
Jag ansvarade bland annat för lönerna, som då sköttes helt manuellt med debet och kredit. När jag hade räknat fram hur mycket pengar som skulle betalas ut den veckan fick jag åka ner till banken i Hjärnarp och hämta kontanter. Tillbaka på kontoret stoppades pengarna i små bruna kuvert, och varje kuvert märktes med den anställdes namn. Sedan gick jag runt på fabriken och delade ut lönerna personligen.
Det var också en social stund – ett tillfälle att växla några ord med var och en. Mot slutet av 60-talet hade den sammanlagda lönesumman blivit så stor att Helge tyckte det var olämpligt att ”lilla jag” skulle åka ensam till banken. Då följde han med som "livvakt".
Att svara i telefon ingick inte i mina arbetsuppgifter de första åren. De få samtal som kom in tog farfar hand om. Och när det var dags för eftermiddagsfika sprang jag över gårdsplanen till farmor, som alltid hade kaffet framdukat till kontorspersonalen.
Gun Bengtsson är flickan med mörkt hår som sitter till vänster om Fritiof på fotografiet.
Så gjordes ritningskopior förr
På 1950- och 60-talet gick det inte att bara trycka på en knapp när man ville kopiera en ritning. I stället stoppades originalet in i en så kallad ljusmaskin. När kopian kommit ut lades den därefter i en hög, smal behållare – ungefär 120 centimeter hög och 30 centimeter bred – där det fanns ammoniak i botten.
Där fick ritningen ligga i upp till en timme, tills linjerna trätt fram och pappret blivit karakteristiskt blått och tydligt. Det var en process som både tog tid och spred en skarp, stickande lukt i rummet.
Ammoniaken hade dock också en oväntad bieffekt. Var man förkyld eller täppt i näsan kunde man lyfta på locket, luta sig ner och dra in ångorna – och vips kände man sig betydligt piggare. Men det gällde att vara försiktig. Drog man in för djupt kunde det snabbt slå runt i huvudet, och man blev både yr och vimmelkantig.
Kamratskap, värme och vardagsbus
Bakom smedjan, i pannrummet, stod den stora pannan som värmde hela fabriken. Redan klockan fyra på morgonen kom Lången Ingvar och började elda med sågspån och tjockolja. När arbetsdagen närmade sig var det varmt och gott där inne – så många dök upp redan vid sex för att värma sig och prata bort en stund innan jobbet började.
Som på alla arbetsplatser förekom det både skämt och bus. Verktyg smordes in med fett, snusdosor fick oväntat innehåll och ibland byttes svagdricka ut mot kallt kaffe med avslagen öl. När förmannen Henry cyklade hem på lunchen hade någon till och med bundit fast en stor död råtta bakom cykeln – till stor förskräckelse (och munterhet) för förbipasserande.
Men bakom allt stoj fanns också ett starkt kamratskap. När Åke Larsson en morgon upptäckte att åtta beslag saknades till en lastning, rusade han ner till smedjan och bad Boman fixa dem “fort som fan”. När Åke efter en stund frågade hur det gick, svarade Boman lugnt att han höll på med den siste. Lite senare sa han att sex återstod.
– Men du sa ju nyss att du var på den siste?
– Ja, svarade Boman. Jag började med den siste.
Typiskt arbetsplatslogik – och typisk Boman.
Detta hände i
Sverige år 1959
ATP-systemet och stark ekonomisk tillväxt
Riksdagen fattade det avgörande beslutet om ATP-systemet (Allmän tilläggspension), efter flera års politisk strid. Reformen drevs igenom under statsminister Tage Erlander och innebar att löntagare fick rätt till en inkomstbaserad pension. Detta blev en hörnsten i det svenska trygghetssystemet och påverkade generationer framåt. Samtidigt fortsatte den starka ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden. Industrin gick bra, arbetslösheten var låg och många svenskar fick högre levnadsstandard. Allt fler skaffade bil, TV och moderna hushållsapparater, och urbaniseringen ökade när människor flyttade från landsbygden till städerna.